Series of paintings / målningsserier:

• Northern Sweden / Norrland
• East Africa / Östafrika
• Old fairy tale forests / Gamla sagoskogar
• Other / Övrig konst
• My book / min bok SKOGENS FÖRBANNELSE

Alexander Öbom – alexander.obom@outlook.com

SKOGENS FÖRBANNELSE – nymålad bok

Mitt nyligen publicerade verk, som bygger på en hel hög av nya tavlor.

Idén ploppade upp i skallen för säkert 15 år sedan. Genom målade bilder ville jag berätta en skönlitterär historia fullproppad med folktro om den norrländska landsbygdens utveckling och förfall. Och jag ville fokusera på skogens roll.

Men det blev inte förrän 2019 som jag målade första penseldraget. Tre år, 46 målningar och många bokstäver senare är jag nu klar – boken hittas till exempel här.

Berättelsen börjar 1855, då troll ännu höll koll bland träden.

I min bok binds debatterna om klimatet, skogsindustrin och landsbygden ihop i en fantasifull men ändå faktabaserad berättelse som sträcker sig från 1800-tal till nutid med glimtar mot framtid. Allt berättas ur en påhittad gammal dams synvinkel – en mycket speciell dam som har bestämda åsikter, en starkt färgad världsbild och tankar på hämnd i sitt huvud.

Genom mina tidigare jobb åt Skogsmuseet i Lycksele och SLU i Umeå har jag funnit inspiration på vägen mot en färdig bok. Att jag intervjuat äldre människor i glesbygd om lokalhistoria och nutid och att jag varit med och dokumenterat mänsklig påverkan på skogen har gett mig nya kunskaper som påverkat slutprodukten.

Trots inspirationskällor vill jag poängtera att jag ger ut boken som privatperson, att jag jobbat med den själv på min fritid, och att berättelsens huvudperson är en produkt av mina tankar – alltså ingen gammal kvinna som jag stött på i verkligheten. Området där allt utspelar sig finns dock på riktigt och historien är förankrad i faktiska händelser.

Naturliga och övernaturliga faror

Det finns inte en enda människa här på jorden som upplever historien neutralt, och även om jag gjort en hel del research är det här inte heller ett försök att berätta någon sorts objektiv historia. Nej här är det subjektivt för hela slanten. Det handlar om ett personligt perspektiv där det övernaturliga smyger sig fram från bakgrunden och även om stämningen stundtals är mörk så har jag velat berätta med humor.

Skogen i norra Sverige har – liksom mänskliga tolkningar av denna skog – förändrats rejält under de senaste 150 åren, men skogen har ändå hela tiden varit viktig för oss, och kommer troligen vara ännu viktigare i framtiden, på ett eller annat vis. Jag vill synliggöra hur mycket träden faktiskt hjälpt oss människor – men också att denna hjälp haft ett pris.

En by hinner skapas och skrumpna ihop under berättelsens gång och något som legat gömt smyger fram, när historien övergår i nutid.

Min främsta målgrupp för denna berättelse är egentligen ungdomar. Att attrahera den kategorin är förstås inte alls lätt men värt ett försök. Boken kan säkert också passa många vuxna.

Samtidigt är det här inte en bok som andra böcker, nej snarare kan man se den som en konstutställning i bokform, med en bild på varje vänstersida och en tanke att bilderna är det som ska driva historien framåt, med texten på högersidorna som stöd. Här har två av de teman jag gillar att måla allra mest – mystiska väsen, sagor och sägner respektive förfallen och avfolkad glesbygd knutits ihop i ett och samma sammanhang – men nu alltså med andra motiv som jag inte synliggjort tidigare.

Jag vill tacka min familj som läst och betraktat otaliga utkast och som väglett mig genom det hela, liksom jag tackar Lars Östlund, god vän och professor i skogsekologi och skogshistoria, för synpunkter och granskning av faktadelar.

Provläs och köp gärna här (finns att köpa i fysisk form och som e-bok).

Jag under arbetets gång, isolerad med mina penslar på en vind i Västerbottens skogar (hösten 2020).

Relaterade länkar

Boken om kockor i Norrlands skogskojor, som jag skrivit tidigare tillsammans med andra

Forskningsartikel om kvinnors historiska arbete i skogsbruket, som jag skrivit med andra

Forskningsartikel om hur målningar kan komplettera samhällsforskning, fokus på Uganda

Min video om ”Förfall och förnyelse i glesbygden” – fokus på byarna Ekträsk och Åsträsk

Snabbspolad video som visar hur jag vanligen bär mig åt då jag målar

Målning mixat med videoklipp från tiden då jag bodde i Rwanda

New painting inspired by Rwanda, Africa

Samhällsforskning med måleri

Observation och konversation. Nymålad bild där jag försökt porträttera mig själv och motorcykeltaxiförare vid antropologiskt fältarbete i västra Uganda.

Jag menar i min nya forskningsartikel att forskare med fördel kan använda sina egna bilder för att försöka förmedla visuella erfarenheter, och att målade bilder har vissa styrkor jämfört med fotografier.

De ugandiska motorcykeltaxiförare som jag hängde med under en månad 2017 beskrev för mig hur de observerade tecken på “utveckling” eller “modernitet” i sitt samhälle (t.ex. nya vägar, kraftledningar, importerade varor, ökande turism, dvs. ganska visuellt synliga saker). Samtidigt kände de sig mer eller mindre exkluderade från denna synliga utveckling. De såg vad som hände, men kände sig utanför. Dessa individers känsloladdade observationer och berättelser var lättare för mig att beskriva med hjälp av målningar i kombination med text, snarare än genom enbart text, och jag tror bilder kan göra att budskapet når en större publik, som också kan få djupare förståelse för dessa människors världsbilder. Eftersom motorcyklisterna var rätt så kritiska mot många andra aktörer, och eftersom jag inte ville riskera att de hamnade i trubbel, kom vi överens om att de skulle vara anonyma i mina skrifter, och därför kunde jag inte ta särskilt bra fotografier av dem. Målade bilder kan dock vara väldigt talande, innehållsrika och “rakt på” utan att några identiteter blir avslöjade, då man kan måla fiktiva karaktärer.

Självklart kan mina målningar inte ge någon objektiv bild av verkligheten, men är det verkligen unikt för dem? Innebär inte text och foto också subjektiva beskrivningar? Kanske är fördelen med målade bilder att de inte ens ”låtsas” vara objektiva, och att de därmed tydligare och ärligare synliggör hur forskning påverkas av den som utför forskningen? Kanske kan målningar hjälpa oss att säga mer om både det vi forskar om, och om själva forskandet i sig? Viktig självkritik synliggörs på nya sätt, och här finns en poäng med att konstnären/forskaren inkluderar sig själv bland motiven. Dessutom tror jag faktiskt inte att man måste vara en van konstnär för att måla i forskningssammanhang. Jag skriver (och visar) mer kring allt det här samt kring motorcyklisternas upplevelser i min nya expertgranskade artikel som är skriven på engelska och som nyss publicerats (online, open access) med mina bilder, i tidskriften Nordic Journal of African Studies. Jag föreslår också hur målandet skulle kunna utvecklas för att i högre grad inkludera de människor man forskar om i själva målningsprocessen i framtida studier. Då skulle skissande och måleri utgöra en metod för att samla information samtidigt som det blir ett sätt att presentera informationen till andra.

Fokus ligger här på kvalitativ samhällsforskning/humaniora, så som antropologi / kulturantropologi / socialantropologi.

Länk till artikeln / link to the article
Länk till numret / link to the issue

ENG: For a summary of my research article in english, see abstract in the beginning of the article. The article itself is also written in english.

/Alexander Öbom

Film: Målad och fotad vemodig vardag

Ingen fysisk utställning i sommar, men en video som förklarar varför jag aldrig tycks få nog av att avbilda ett till synes händelselöst område i en nordlig anonym del av vårt avlånga land. Här syns alla målningar som hör till just denna serie i kombination med ett stort antal foton, filmklipp och förklarande texter, i en lugn och meditativ film.

English: A video with paintings and photos portraying a rural area in northern Sweden. You can also see these paintings here.

Grå men färggrann glesbygdsvardag

Felsökning. Akrylmålning på kanvas 70×50 cm. 1200 kr. SÅLD

I hopp om återbäring. Akrylmålning på kanvas 70×50 cm. 1200 kr.

Årlig älgväntan. Akrylmålning på kanvas 70×50 cm. 1200 kr. SÅLD.

Frusen måndagsmorgon. Akrylmålning på kanvas 70×50 cm. 1200 kr.

Fyra nya motiv till serien Förfall och förnyelse i glesbygden.

Four new paintings describing everyday life in rural northern Sweden – with oil leaks, berry picking, moose hunting and icy windshields. More related paintings here.

Vår nya bok om en glömd del av skogsbruket

Our new book about a forgotten side of the Swedish forest industry (more english below)

Under mitten av 1900-talet existerade en yrkesgrupp som nu är nästan bortglömd; kockorna som jobbade i skogsarbetarkojor. Nu är vår bok som handlar om denna grupp klar. Författare är förutom jag, Alexander Öbom, även Iréne Gustafson, Amanda Löfdahl, Anna-Maria Rautio och Lars Östlund. Boken är utgiven av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) samt Skogsmuseet i Lycksele.

Boken Kockor – skogsbrukets glömda hjältar bygger främst på 30 intervjuer med före detta kockor. Idag är de pensionärer men när de var cirka 14-20 år jobbade de som ensamma unga kvinnor bland grupper av mest äldre män långt ute i de norrländska skogarna. I trånga kojor skulle de laga mat, städa och hålla ordning under de mörka vintrarna i väglöst land. Skogsbruk, särskilt historiskt skogsbruk, förknippas ofta med män och mansdominerade yrken. Men många kvinnor jobbade också i skogsbruket, bland annat som just kockor, och medan det fortfarande finns de som är i livet vill vi uppmärksamma dem. Detta är nämligen ett yrke som inte existerar längre; ny teknik och ny infrastruktur gjorde både kojor och kockor överflödiga.

Det finns fotografier bevarade, något som kan ses i boken, men många foton är av porträttkaraktär, och därför valde jag tidigare att måla en annan typ av bild; en illustration av den sociala situationen i kojan, baserat på våra intervjuer (se längre ned). Även om många före detta kockor beskriver yrket som tufft, säger de flesta att de kände sig inkluderade som en i gänget bland skogshuggarna – som nästan alltid var män. De flesta kockor kände att de hade status och viss makt, något jag velat förmedla i min bild, som jag målade redan 2016 efter att ha genomfört en del av intervjuerna, men som nu alltså finns med i boken. Den kan förstås inte utgöra någon objektiv bild av verkligheten utan är en generaliserande och personlig tolkning som jag ändå hoppas tillför något.

Jag har några exemplar av boken, annars kan den lättast köpas via Skogsmuseet i Lycksele.

///

In the middle of the 20th century a profession now almost forgotten existed in northern Sweden; female cooks worked in logging camps, distantly located in forests. Now our book about this group is finished. In addition to myself, Alexander Öbom, the authors are Iréne Gustafson, Amanda Löfdahl, Anna-Maria Rautio and Lars Östlund. The book is published by the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) and the Forestry Museum in Lycksele.

The book is primarily based on 30 interviews with former cooks. Today they are retired, but when they were about 14-20 years old, they lived and worked, often as the only woman, among groups of older men who lived in these camps when they were felling trees during the winters. These young women cooked food, cleaned and maintained the cabins during the dark snowy winters, often far from roads and villages. Historical forestry is often associated with men and male-dominated jobs. But many women also worked in it, and while some of them are still alive, we want to pay attention to them. This is a profession that no longer exists; new technology and new infrastructure made both forest camps and cooks superfluous.

There are photographs preserved, something that can be seen in the book, but many photos are portraits, and therefore I painted another type of picture; an illustration of the social situation inside the forest camp, based on our interviews (se below). Although many describe the profession as tough, most of the women say they felt included as one among the others. Many of the cooks felt that they were respected and had some power, a feeling I wanted to convey in my painting, which I painted already in 2016, after conducting some of the interviews, but which is now included in the book. Of course, it cannot constitute an objective description of reality, but it is a subjective description which I hope can contribute in its own way.

The book is written in Swedish and there is no English version available, unfortunately, but we will soon publish a research article on the same topic.

 

Kvällstid i skogshuggarkojan

 

Video (5 min): Crossing lake Mutanda – new painting

A man crossing Lake Mutanda in a canoe. Lake Mutanda is situated in Kisoro District, Western Uganda. Three extinct volcanoes can be seen at the horizon; from the left – Muhabura (4127 m), Gahinga (3474 m) and Sabyinyo (3669 m). At the summit of Sabyinyo, which is situated about 20 km away from the lake, three countries meet: Uganda, Rwanda and the Democratic Republic of the Congo.

About 4 hours of real time painting have been compressed to 5 minutes in this video. I looked at several different photographs when painting this piece, photographs taken by myself, but there is no single photo which looks exactly like this picture.

Swedish:
En man korsar sjön Mutanda i kanot. Mutanda är en sjö i distriktet Kisoro, västra Uganda. Tre inaktiva vulkaner kan ses i horisonten; från vänster – Muhabura (4127 m), Gahinga (3474 m) och Sabyinyo (3669 m). På toppen av Sabyinyo, som ligger runt 20 km från sjön, möts tre länder: Uganda, Rwanda och DR Kongo.

I denna video har cirka 4 timmars målningstid spolats till 5 minuter. Jag tittade på flera olika fotografier när jag målade, foton tagna av mig själv, men det finns inget enskilt foto som ser ut exakt som den här bilden.

See other Uganda paintings here

Video: Painting ”A chat in the shine of a paraffin lamp”

A video with my Uganda paintings + recorded sounds

If you did not see this one, which contains my Uganda paintings with sound effects recorded in the area, here it is again, along with photos which can also be seen in the film.