Samhällsforskning med måleri

Observation och konversation. Nymålad bild där jag försökt porträttera mig själv och motorcykeltaxiförare vid antropologiskt fältarbete i västra Uganda.

Jag menar i min nya forskningsartikel att forskare med fördel kan använda sina egna bilder för att försöka förmedla visuella erfarenheter, och att målade bilder har vissa styrkor jämfört med fotografier.

De ugandiska motorcykeltaxiförare som jag hängde med under en månad 2017 beskrev för mig hur de observerade tecken på “utveckling” eller “modernitet” i sitt samhälle (t.ex. nya vägar, kraftledningar, importerade varor, ökande turism, dvs. ganska visuellt synliga saker). Samtidigt kände de sig mer eller mindre exkluderade från denna synliga utveckling. De såg vad som hände, men kände sig utanför. Dessa individers känsloladdade observationer och berättelser var lättare för mig att beskriva med hjälp av målningar i kombination med text, snarare än genom enbart text, och jag tror bilder kan göra att budskapet når en större publik, som också kan få djupare förståelse för dessa människors världsbilder. Eftersom motorcyklisterna var rätt så kritiska mot många andra aktörer, och eftersom jag inte ville riskera att de hamnade i trubbel, kom vi överens om att de skulle vara anonyma i mina skrifter, och därför kunde jag inte ta särskilt bra fotografier av dem. Målade bilder kan dock vara väldigt talande, innehållsrika och “rakt på” utan att några identiteter blir avslöjade, då man kan måla fiktiva karaktärer.

Självklart kan mina målningar inte ge någon objektiv bild av verkligheten, men är det verkligen unikt för dem? Innebär inte text och foto också subjektiva beskrivningar? Kanske är fördelen med målade bilder att de inte ens ”låtsas” vara objektiva, och att de därmed tydligare och ärligare synliggör hur forskning påverkas av den som utför forskningen? Kanske kan målningar hjälpa oss att säga mer om både det vi forskar om, och om själva forskandet i sig? Viktig självkritik synliggörs på nya sätt, och här finns en poäng med att konstnären/forskaren inkluderar sig själv bland motiven. Dessutom tror jag faktiskt inte att man måste vara en van konstnär för att måla i forskningssammanhang. Jag skriver (och visar) mer kring allt det här samt kring motorcyklisternas upplevelser i min nya expertgranskade artikel som är skriven på engelska och som nyss publicerats (online, open access) med mina bilder, i tidskriften Nordic Journal of African Studies. Jag föreslår också hur målandet skulle kunna utvecklas för att i högre grad inkludera de människor man forskar om i själva målningsprocessen i framtida studier. Då skulle skissande och måleri utgöra en metod för att samla information samtidigt som det blir ett sätt att presentera informationen till andra.

Fokus ligger här på kvalitativ samhällsforskning/humaniora, så som antropologi / kulturantropologi / socialantropologi.

Länk till artikeln / link to the article
Länk till numret / link to the issue

ENG: For a summary of my research article in english, see abstract in the beginning of the article. The article itself is also written in english.

/Alexander Öbom

Om Alexander Öbom

My name is Alexander Öbom, and I paint acrylic pictures. Contact: +46(0)73-0842856 / alexander.obom@outlook.com
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s